Nya Zeeland

Nya Zeeland

Nu har jag landat i Melbourne i sydöstra Australien, efter nästan två veckor på Nya Zeeland. Det är bara början på jorden runt-resan, men ändå känns det som om Nya Zeeland-resan var en separat resa, bara dit och ingen annanstans. Jag fick tillfälle att lära känna landet på flera platser och ur olika synvinklar.

Auckland

Auckland är Nya Zeelands största stad med 1,3 miljoner invånare. Den har en intressant blandning av höga och låga, nya och gamla hus, en multikulturell blandning av människor, mycket kulturella aktiviteter och trafikkaos. Jag provade på att dansa bollywooddans på Freyberg Place och träffade den kända yogaläraren Nikki Ralston i hennes yogastudio Urban Ashram i den grönskande stadsdelen Ponsonby. Sky Tower, som är ungefär lika högt som Eiffeltornet, fanns inte här förra gången jag var i Auckland, för 22 år sedan. Nu åkte vi upp och tittade på utsikten från restaurangen på våning 62. Jag frös under hela middagen på grund av luftkonditioneringen. Hade satt på mig en tunn klänning och sandaler, eftersom det var så varmt ute.

Tågresa Auckland-Palmerston North

Tågresan från Auckland till Palmerston North var en upplevelse i sig. Ett jättemysigt tåg med härlig stämning, bistrovagn och en öppen vagn dit vi kunde gå för att låta vinden blåsa i håret och fotografera utan ett smutsigt fönster emellan kameran och motivet. Ju längre söderut vi kom, desto fler vulkaner dök upp i synfältet.

Wanganui

I Palmerston North hämtades vi av Steve Baron för bilfärd till hans hemstad Wanganui (Whanganui på maori). Steve är demokratiaktivist och har därför haft kontakt med Bruno i många år, men de har aldrig träffats förut. Nu fick vi bo hos honom i hans gästrum som han också hyr ut via Air b’n’b. Steve tog bland annat med oss till en svart strand, en vacker sjö och ett högt torn, där vi såg ut över hela staden. Vi träffade chefredaktören på den lokala tidningen Wanganui Chronicle. På rådhuset fick vi en visning av receptionisten Kim Fiedler. Hennes ståtliga hållning och utstrålning fick mig att fråga om hon gjorde yoga. Ja, det gjorde hon.  Jag fick tips om studion Wellbeings, där jag senare under dagen deltog i ett iyengaryogapass.

Wellington

Efter tre dagar i Wanganui fortsatte färden med buss till Wellington, som är världens sydligaste huvudstad. Den ligger längst söderut på Nordön och ligger därför bra till även för Sydöborna, särskilt parlamentarier som ofta behöver resa mellan sin hemort och huvudstaden. Wellington är en oerhört vacker och trevlig stad. Den ligger vid havet, vid en skyddad bukt, och har ett rikt folkliv med restauranger, caféer och aktiviteter längs strandpromenaden. Vi tog en Funiculaire upp på ett berg, där det fanns en vacker botanisk trädgård och fantastisk utsikt över staden. Vi gick på en intressant guidad visning av parlamentet (även om guiden inte visste att det var möjligt för medborgarna att initiera folkomröstningar).

Christchurch

På grund av jordbävningen 2011 går det fortfarande inte något tåg från Wellington till Christchurch (som vi tog för 22 år sedan), så vi flög. I Christchurch hälsade vi på våra vänner från Falun, Erik Eriksson och Christine Cox Eriksson, som är där i ett halvår och lånar ett hus av några vänner, som reser i Europa under tiden.  Christchurch har drabbats hårt av jordbävningen, vilket fortfarande syns tydligt. Många hus är borta eller trasiga och det är mycket som inte har hunnit byggas upp än. Ändå är det en trevlig stad med mycket grönt och en spårvagnslinje, som visserligen mest är för turister. Här fick jag testa den nya zeeländska sjukvården (p g a en inflammation i mitt öga) och konstaterade att den är ordentlig och effektiv. Vi vandrade längs havet och en lagun tillsammans med Erik och Christine och hade picknick på stranden. I övrigt mycket intressanta diskussioner och god mat.

Tåg över nyzeeländska Alperna

Efter två dagar i Christchurch tog vi transalpintåget över till västkusten. Vi såg allt fler berg med snötoppar, mycket obebott landskap, dalar och tunnlar. Från slutstationen Greymouth tog vi sedan buss till Fox Glacier, där vi övernattade. En mycket turistisk plats (mest kinesiska turister), där helikopterturer till glaciären är huvudattraktionen. Det finns tolv helikoptrar på denna lilla ort med 375 invånare.

Queenstown – flyg till Melbourne

Dagen efter gick det vidare söderut. En sex timmars bussfärd till Queenstown, som ligger vackert bland bergen. Det är en riktig vinterstad med mycket skidsport, men det kryllade av turister här även nu på sommaren. Vår sista anhalt på Nya Zeelandsresan. Härifrån flög vi till Melbourne, bytte land och accent. Jag saknar redan det nya zeeländska i:et som uttalas när det står e; det dröjde lite innan jag förstod att Nikki Ralston pratade om ”tension in the legs” när hon sade ”tinsion in thi ligs”. Och även om australiensarna också är ett trevligt folk, tyckte jag att människor var alldeles extraordinärt vänliga i Nya Zeeland.